Att låta saker vara...

Stugan har årsringar efter snart 150 års användning som bostad, som sommarhus för stockholmarna som ville återvända till landet och till sitt barndomshem. Som ett kärt hus för min mamma och pappa under många år och så nu är det vi som vårdar denna skatt. Jag tror att det finns i oss alla, viljan att sätta spår men med det här huset så inser jag hur viktigt det är att låta saker vara som de är. Numera när stugan får besök så är det just det alla uppskattar att det är som det alltid varit. Nu vill dessutom nästa generation låta sina barn få uppleva känslan på den här platsen vilket är så roligt. 

Vi har valt att inte sätta in el eller dra in vatten utan bara underhålla och låta det vara enkelt och kanske obekvämt tycker några. Ingenstans kan man uppleva ro som just här.Visst finns det vissa tillägg i huset som kökets linoliummatta för att stoppa draget och en del bilder och saker från de barn som växte upp här i början av 1900-talet. Fast för några år sedan fick gasolköket från mina föräldrar flytta ut och nu gäller det att planera om man vill ha kaffe en varm sommardag, då gäller det att tända i vedspisen som inte alltid är så samarbetsvillig.

Nu är det augusti kväll och sakta blir ljuset dovare och nya regnmoln rullar in, det blir nog levande ljus och god bok ikväll också.

ha en skön kväll