onsdag 27 april 2016

Tysta hundtassar...

Nu har den fina hundnosen slutat sniffa och komma med blöta pussar. En sorglig tid efter påsk även om jag är väl medveten om att ett hundliv är kort. 14 år och 8 mån vart han vår fjällkompis, bygghund,lekkamrat och tröstehund. Så glad att han fick ett lugnt och fint slut och att han var glad in i det sista.
Saknar ljudet av hundtassar och den där lilla dunsen när Mollgan lade sig ner under skrivbordet eller bredvid sängen. Att få en lite kall och trött hund i sovsäcken på fjällturen hände flera gånger när nattkylan kom in genom tältduken. Alltid villig till utflykter i alla väder men vattenhund som han var så undvek han gärna sjöar med risk för att det skulle bli bad.
Att vara bygghund tog han med jämnmod, bäst att vara i centrum trots alla timmar av spikande och målande. Nu vilar han på den gröna kullen bredvid Ellikas hus nära lill matte och den glada lekkompisen.

Ha en skön kväll...

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja det är en sorgesam period när man mist sin hundvän. Kram! / Stella